Att ha besökt Rottneros

För två veckor sedan besökte vi Rottneros park. Vi tog tåget upp på morgonen och Parvel var överförtjust i att åka tåg. Först gick vi i parken och kollade på alla fina konstverk, blommor och fontäner. Sedan tog vi en lunch innan vi gick över till lekparken. Vi hade en fin dag i parken och Rottneros var en perfekt dagsutflykt.

 

Spännande att åka tåg

Spännande att åka tåg

Åh nej, krokodilen äter upp min hand!

Åh nej, krokodilen äter upp min hand!

Son och far

Son och far

Att ha pimpat balkongen

I dag blev det en shoppingtur med Annelie och vi hamnade bland annat på Plantagen. Jag skulle köpa lite nya blommor till vardagsrummet men kom hem med en ny blomlåda och ett kryddställ. Några lyckliga Lottor, stora tagetes och basilika och timjan. Så kan det gå. Men fint blev det och det luktar gott på balkongen nu. DSC_9889 DSC_9891

Havskatten

När vi träffades sist i bokcirkeln bestämde vi oss för en deckare. Deckare brukar ju passa bra under sommaren. Det blev Ann Rosmans nya bok Havskatten. Det är hennes femte i Karin Adler-serien. Som tidigare är det två historier som pågår samtidigt och som utspelar sig på Marstrand.

Ett lik hittas av Marstrands räddningstjänst under en rökdykning på Turisthotellet. Ett gammalt förfallet hus med anrik historia som riskerar att byggas om till bostadsrätter. Det finns många frågetecken kring de nya ägarna av huset. Samtidigt får man följa direktör Lundgren och hans familj sommaren 1906 när de kommer till Marstrand. De bor på Turisthotellet i förhoppning om att hans dotter Karolina ska bli frisk av behandlingar på kurorten men framför allt hitta sig en make. De umgås med societeten och knyter kontakter och greven Douglas verkar vara en lämplig make till Karolina men allt är ett spel.

Även om boken är fristående får man följa polisen Karin Adler privat. Och efter fyra böcker har det hänt en del. Karin känns fortfarande ganska vilsen när det gäller sitt förhållande med Johan. Hur ska hon få ihop segelbåten, arbete och familjeliv?

I böckerna lyckas i alla fall Ann beskriva Marstrand på ett väldigt positivt sätt, så pass att man är sugen på att åka dit för att se om ”min bild” stämmer överens med boken. Denna gång känns det som om Ann ger Kungälvs kommun en känga också med tanke på att det finns likheter i boken kring Varmbadhusets försäljning.

Jag gillar att Ann skriver om hennes skrivprocess och källor i efterordet. Hon har verkligen gjort sin research inför boken. Båda historierna kring Turisthotellet och Varmbadhuset är bra men historien om Metta Fock i Mercurium slår de inte tyvärr. En spännande deckare som man snabbt läser ut. Boken får 4/5. Ser fram emot hennes kommande deckare om Marstrand.

Havskatten av Ann Rosman.

Havskatten av Ann Rosman.

Putte i Parken

I tre dagar har jag hängt i Mariebergsskogen och kollat på Putte i parken. I torsdags var jag där med en vän och såg Stiftelsen. Det kändes inte som att publiken riktigt var med på tåget. En för tidig spelning och för nykter publik? Fast enligt recensionerna verkade det ju som om det var bra drag. Och jag tyckte ändå det var en bra spelning trots lamt publikstöd.

I går skulle vi se Live Oaks men jag fick bryta och underhålla Parvel som inte ville ha hörselskydd utan var mer intresserad av gungorna och rutschkanan i lekparken. Och mer kan man väl inte begära av en 3-åring. Hann även lyssna lite på Ken Ring och även om hans musik inte riktigt är min musikstil var det ok.

I dag gick vi dit redan efter lunch för att leka i parken och lyssna på musik. Parvel hade adrenalinpåslag hela tiden så det var bara att försöka följa hans tempo. Hade velat se Ulf Lundell men i och med att vi var där så tidigt orkade inte Parvel. Däremot orkade han springa hem, både i dag och i går. En sträcka på 2,5 km. Helt otroligt.

Sammanfattningsvis ett lyckat arrangemang med bra blandning av artister. Och man kan ju absolut inte klaga på vädret.

20140705-205609-75369909.jpg

Putte i Parken – Mariebergsskogen

Livet efter dig

Man kan ju tro att bloggen har blivit en bokblogg men som i förra inlägget har jag lyckats både få och ta tid till läsning. Jojo Moyes roman Livet efter dig laddades ner på iPaden och mindre än två dygn var den utläst.

Man får en ganska snabb förståelse för att Will var en snygg, framgångsrik affärsman som njöt av vardagslyxen och sökte nya kickar i livet men som förlorade allt genom en trafikolycka. Det går snabbt över till Louisa som lever i ett litet samhälle i England, har ett stadigt förhållande sedan 7 år tillbaka, är lite av familjens svarta får men är ganska nöjd med livet förutom att hon har blivit uppsagd från sitt jobb. Hon får en tidsbegränsad anställning som Wills assistent där hon i huvudsak ska försöka få Will att ställa in sin resa till Schweiz där han har sökt om dödshjälp.

Alla har vi något i det förflutna som hämmar oss och ju mer man lär känna Louisa i boken ju mer förstår man varför hon inte riktigt vågar tro på sig själv. Men under tiden som Wills assistent får hon mer självförtroende och växer som person och vågar stå upp för sig själv.

Boken är för det mesta skriven från Louisas perspektiv men minst ett kapitel är skriven ur en annan karaktärs synvinkel vilket är ett plus. Boken berör fördomar, förakt, vänskap och kärlek. En roman som fick mig att läsa långt in på natten, småskratta samt gråta stundtals. Ibland ganska förutsägbar men mycket rörande där en stark kärleksrelation blir aktuell. Budskapet med boken är väl att visa för- och nackdelarna med dödshjälp. Vad är skillnaden på självmord och dödshjälp? Är det själviskt eller kan man förstå? Det känns som att boken vill att man ska förstå Will i det här läget.

En bok jag rekommenderar fast har du lätt för att bli rörd ska du inte läsa den offentligt om du har lätt till tårar. Boken får 5 av 5.

20140629-224750-82070520.jpg

En man som heter Ove

Nu när semestern är här jag har verkligen fått tillbaka läslusten. 4 böcker på nästan två veckor. Det är nog ett rekord. En av böckerna var En man som heter Ove av Fredrik Backman. En bok jag har sett på topplistorna men inte fått tid till att läsa. Jag hade tur som fick den från jobbet precis innan jag gick på semester.

Ove en är en 59-årig man som för andra uppfattas som bitter och snål och en sådan där granne man bara irriterar sig på och vill kalla ”gubbjävel”. Ove själv har sina förklaringar till varför saker och ting är som det är och om någon skulle försöka lura honom är det kört. Ove har blivit änkoman och har ingen livsglädje kvar och har bestämt sig för att möta sin fru Sonja på andra sidan men blir hela tiden avbruten. Och för att inte göra frun besviken innan han lämnar jordelivet måste han fullfölja vissa saker.

Ove är som sagt en bitter man som har sina bestämda åsikter och kan lätt döma en person utifrån vilken bil han kör. Under bokens gång får man dock en förståelse till varför han agerar och tänker som han gör. Man till och med tycker lite synd om honom och börjar tycka att gubben kanske inte är så dum ändå.

Författaren lyckas beskriva det där lilla bostadsområdet på ett bra sätt och språket är enkelt och lättläst. Det är en varm berättelse om kärlek, vänskap och sorg. Stundtals lite rolig och stundtals allvarlig och budskapet borde vara att vi inte ska döma folk så fort.

En bra bok med korta kapitel som passar dessa semestertider. Kan varmt rekommenderas och boken får 4 av 5. Den fick mig att tänka till, skratta högt och småle när man fick lära känna Ove.

20140629-181146-65506742.jpg

Egenmäktigt förfarande

Jag har nu lånat min första bok på iPaden och det blev Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Jag har inte läst något av Lena Andersson tidigare men som vinnare av Augustpriset 2013 i kategorin Årets skönlitterära bok fanns det förväntningar om denna kärleksroman.

Ester Nilsson är en poet och essäist som lever i en harmonisk och stillsam relation. När hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om Hugo Rask, en konstnär, förändras livet drastiskt. Hon faller handlöst för denne man som utstrålar passion och glädje men som i grund och botten bara vill ha mer uppmärksamhet och inget fast förhållande. Ester vänder och vrider på varje samtal och meddelande, eller utebliven kommunikation, och romanen skildrar hopp, förnuft och besatthet.

Boken var ok. Man ville helst skaka om Ester och stämma in i väninnekören att ”He is not that in to you” men alla har vi nog varit i Esters situation. Hur man hoppas och tolkar och hittar förklaringar till alla samtal, meddelanden och situationer. En stor igenkänningsfaktor flera gånger boken igenom. Språket var rakt och enkelt och lättläst. Boken får 2 av 5. En bok som passar att diskutera med andra men som inte kommer hamna bland topp tio.

Och det gick ganska bra att läsa på iPaden. Måste bara tänka på nackhållningen. Största skillnaden i att inte hålla i en bok var känslan att inte veta hur långt man har läst. Kommer med stor sannolikhet låna fler e-böcker via biblioteket i fortsättningen.

I kväll är det även träff med bokcirkeln då vi ska diskutera Egenmäktigt förfarande.

20140626-162359-59039037.jpg

New Dehli – Borås

Jag har precis läst färdigt Per J Anderssons bok New Dehli – Borås. En härlig berättelse om Pikej som började cykla från Indien till Sverige för att träffa sin stora kärlek.

Boken handlar om Jagat Ananda Pradyumna Kumar Mahanandia men kallas Pikej. Man får ta del av hans familj och uppväxt i den lilla byn, skolan, kastsystemet och hur han senare tar sig vidare och kommer in på en konstskola samt kampen mot fattigdomen. Han träffar Lotta, kärlek uppstår och enligt profetian är hon den rätta. Han följer sitt hjärta och säljer allt för att ta sig till kärleken och Sverige.

Pikej föds i en liten by i djungeln och byns astrolog ristar in i ett palmblad hans profetia. Där skriver han att Pikej ska gifta sig med en flicka som inte kommer från stammen, eller byn eller ens från Indien. Hon kommer vara musikalisk, vara född i oxens tecken och äga en djungel och hon kommer att söka upp honom.

Man får en inblick i hur det är att växa upp i ett samhälle där man är oberörbar som Pikej är och vilka hinder han stöter på under livet. I skolan där han får sitta själv förutom när skolinspektionen kommer på besök och hur hans första kärlek nekas då han är från fel samhällsklass.

Livet förändras när han lyckas ta sig till New Dehli och kommer in på en konstskola och får stipendium. Men när pengarna slutar komma blir han hemlös och har svårt att fullfölja sina studier. Men Pikej är duktig på att få kontakt med människor och hans värld öppnar sig när han börjar rita porträtt av folk. Han blir snabbt omtalad och lyckas få värdefulla kontakter genom detta. En dag kommer Lotta fram och de börjar umgås mer och mer. När Lotta senare måste återvända till Sverige mår Pikej riktigt dåligt. De fortsätter ha kontakt via brev men längtan efter Lotta är stor. Han bestämmer sig för att sälja allt han har och tar sig västerut. Det är för dyrt med en flygbiljett så han köper en cykel. Och så börjar hans resa.

En välskriven och intressant bok, både om Pikej och om Indien. Jag hade tyckt att Lotta kunde fått kommit fram lite mer i boken, både om hennes längtan om Indien men också när hon var på plats och mötte Pikej samt hur hon kände när han kom till Sverige. En bok som skildrar att med tro, hopp och kärlek samt en del social kompetens kan man komma ganska långt. Och hade det inte funnits bilder med i boken hade man haft svårt att tro att berättelsen är sann. Boken får 4 av 5.

20140619-213751-77871296.jpg

Nu: sommarlov!

Precis hemkommen från en trevlig kväll på Terrassen i Mariebergsskogen. I kväll var det avslutning med jobbet och i sedvanlig ordning blev det avtackning, mingel och sedan middag. En mycket god grillbuffé serverades och jag är fortfarande proppmätt. Nu väntar 8 veckors semester och det ska bli så skönt.

Här är några bilder från förra veckan då vi firade våra studenter. Jag klättrade upp på taket och fick en bra överblick när de sprang ut.

Karlstad stadslopp

I lördags var det dags för Karlstads stadslopp. Efter en vår av löpträning kom det stora provet. Skulle jag klara av att slå min gamla tid från 2010 på 62 min 30 s? JA! Förutsättningarna har varit bättre trots en del sjukdom. Bättre och fler tillfällen för löpträning, varmare väder på tävlingsdagen och kanske en annan inställning till själva loppet. Mitt mål var att slå den gamla tiden, helst under timmen. Och jag lyckades komma in på 57 min 12 s! Så glad trots känslan av blytunga ben efter 5 km… Vi var ett lag från jobbet som har peppat och stöttat varandra under våren och nu har vi fått blodad tand. Nu kanske det blir ett millopp i Stockholm i november.
Även Parvel var med och sprang sitt eget lopp – Minimiloppet. Det var bra arrangerat och efteråt fick han en medalj, glass och mjölk.

20140616-235926-86366387.jpg

20140616-235925-86365871.jpg

20140616-235925-86365291.jpg

20140616-235924-86364973.jpg